decemberbebis

Ja jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag älskar min fina son.. Hela kroppen bara fylls med massa känslor när jag tittar på honom! Är nog först på senare tid som jag verkligen har haft de där "riktiga" himlastormande mammakänslorna. Klart att jag hela tiden har älskat honom och tyckt att han är världens mest underbara men det är först nu som jag verkligen fattar att han faktiskt är min, att han kommer (förhoppningsvis iaf) finnas här för alltid!
Sån himla underbar känslan så det är inte klokt..
Och han blir ju bara sötare och sötare och mer och mer underbar för varje dag som går.
Det går så otroligt fort i utvecklingen just nu att det är skrämmande. Nästan så att jag skulle vilja pausa i livet lite så att man verkligen hinner att njuta av varje sekund som går.

Tiden mest bara rusar iväg och plötsligt så har veckan gått och en ny påbörjas..

Just nu är det mycket ljud och så som gäller för Elliott. Han ger ifrån sig massor av glädjetjut och han kan nu hålla i saker och styra händerna mot ett föremål som han tycker verkar intressant. Han har även börjat suga på tummen. Väldigt gulligt men kanske inte så roligt om några år när vi måste vänja av honom med den. Lättare med nappen kanske.. Kommer tummen i närheten av munnen så åker den in illa kvickt=)
Sen så när han ligger på sin filt på golvet så är det nästan så att han vänder sig från rygg till mage och tvärtom. Det går inte riktigt ännu men snart så. Kan tänka mig att ninom en månad så har han gjort både och=)

Vi har även som jag nämnt innan börjat få lite rutin i vardagen som funkar väldigt bra nu. Han somnar själv i sin säng (ibland i famnen på mig) och vaknar en-två gånger per natt för att tanka lite mat och kärlek. Och det kan jag stå ut med för det tar bara ca 15 minuter varje gång innan han sover igen.
Han somnar runt 22 varje dag och det får han väl göra tills han börjar visa att det är dags att sova tidigare. Som det är nu så sover han ca 30 minuter mellan 19.30-20 och vid nio är det dags för mat. Vet inte ens om det funkar att vänja honom vid att somna tidigare utan han får helt enkelt visa när han är redo för det. Är iaf nöjd med att det inte är som det var i början när han somnade runt 02 varenda natt. Lagom kul när han dessutom inte sov någonting mellan 20-02.. Övertrött bebis och övertrött mamma var verkligen ingen bra kombo just då. Man var ju som en zombie jämt och ständigt.

Och snart är det dags för hans namnkalas. Blir ju inget dop då vi inte är särskilt kristna eller så utan det blir ett stort kalas för hela tjocka släkten för att fira att han har kommit till jorden och sådär. Ska bli kul! Men det är mycket att förbereda då vi blir runt 50pers eller nåt..

Jaja, iaf så flyter livet på och allt blir lättare och lättare för varje dag som går. Och det är helt fantastiskt underbart att vara mamma till Elliott!

Nu ska jag göra sällskap med min sovande son i sovrummet!

God natt=)